...det blir ju lite tråkigt att i längden endast sitta här hemma och glo på tapeterna - som inte är överdrivet vackra för övrigt.Det var alltså dags för utbildningen MÅNS att genomlidas, och fråga mig inte vad det står för, det har jag glömt bort. Med stor förtvivlan kunde inte skolan besökas fredagen 26 januari, istället var det go west som gällde (where the skies are blue!). Bohuslän (eller "Bosland" som min kära väninna envisas med att kalla det) med mer konkreta ordalag var inbokat.
En oerhört lärorik helg som gett mitt förråd med argument påfyllning och debatten på samhällskunskapen idag gick prima som en följd av detta - bortsett från sviter av helgen. Lättpåverkad som jag är påverkas jag av dialekter av alla dess slag och under min första replik upptäcker jag ett suspekt uttal på e:n, av alla under helgen talade dialekter fastnade stockholmskan av okänd anledning på mina numera besuldade stämband.
Bortsett från det lärorika kan en helg med MUF (MSU, närmare bestämt) inte passera utan, låt oss kalla det mindre sofistikerade inslag. Lördagskvällen bestod av poängjakt, men det som sker på MÅNS, stannar på MÅNS. Det man kan nämna utan censur är att för att i denna poängjakt få poäng skulle man göra mindre sofistikerade handlingar och det lag som brydde sig minst om moraliskt, personligt, tankemässigt samt framtida karriärs förfall vann. Mitt lag vann överlägset. Det är rätt illa.
"Den som är inbokad 9.00 en söndagsmorgon är inte prioriterad"
"Terapiteckning" kallades en stödlapp med estetisk utformning och stödord på minsta lilla area av papperslappen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar